Berlinmuren
Berlinmuren var en direkt konsekvens av de geopolitiska spänningarna under det kalla kriget och de specifika omständigheterna i Tyskland efter andra världskriget.
Efter andra världskriget delades Tyskland och Berlin i fyra ockupationszoner, kontrollerade av USA, Sovjetunionen, Storbritannien och Frankrike.
Trots att Berlin låg i den sovjetiska zonen, delades staden också mellan de fyra makterna, vilket skapade en unik politisk och geografisk situation.
Ideologiska skillnader och ökande spänningar
De djupa ideologiska skillnaderna mellan väst (demokrati och kapitalism) och öst (kommunism) blev alltmer framträdande under efterkrigstiden.
Dessa skillnader ledde till ökad spänning och misstro mellan de fyra ockupationsmakterna, vilket i sin tur bidrog till uppförandet av Berlinmuren.
Massflykten från Östtyskland
Fram till murens uppförande flydde en stor mängd människor från Östtyskland till Västtyskland, ofta via Berlin.
Denna massflykt var drivet av sökandet efter bättre ekonomiska möjligheter och politisk frihet.
Denna massflykt var problematisk för Östtyskland, både i termer av befolkningsminskning och som en internationell förlägenhet.
Uppförandet av Berlinmuren 1961
För att stoppa denna massflykt och för att stärka sin politiska kontroll, beslutade Östtysklands regering att bygga Berlinmuren.
Denna mur, som sträckte sig över 155 kilometer, blev en fysisk manifestation av järnridån som delade Europa i två.
Mer än en fysisk barriär
Berlinmuren var mer än bara en fysisk barriär; den var en symbol för de geopolitiska spänningarna under det kalla kriget och de ideologiska skillnaderna mellan öst och väst.
Dess uppförande och fall markerar två av de mest betydande händelserna i 1900-talets historia.